onsdag 4 november 2009

Kronan mullrar i höstmörkret

Traditionsenligt genomfördes årets Kronandag på och i anslutning till länsmuseet i Kalmar söndag 25 oktober. Svartkrutssalvorna rullade ut över ett regntungt Kalmarsund. Tänka sig att ett kvarts kilo krut kan dåna så infernaliskt.

En 3-pundare som den som fyrades av förra helgen (utan kula!), laddades vid strid med 1 kg svartkrut. En femton gånger tyngre 36-pundare fylldes med 8 kg krut! På nära håll - 100 meter - måste effekterna på målet ha varit fullständigt förödande.

Ett stort problem var dock förlusten av anslagsenergi på längre skjutavstånd. Tester visar att ungefär hälften av en sfärisk projektils energi har gått förlorad efter c a 100 meter. För att inte tala om precisionsproblemen! Att träffa taktiskt rätt med en skeppskanon under segel, var i dubbelt avseende ett vågspel. Därför krävdes det att man kom väldigt nära sin fiende för att kunna göra ordentlig skada på skepp och manskap.

Kronan var ett av de första skeppen som var ämnade att strida i en slaglinje, därav benämningen linjeskepp. Men i verkligheten var möjligheterna att etablera en slaglinje mycket små. Fartygen var svåra att manövrera, vädret nyckfullt, kommunikationen mellan fartygen bristfällig och kompetensen hos befälet ofta varierande. T o m 150 år senare under linjeskeppens glansdagar, t ex i Nelsons engelska flotta, var närstriden mellan två skepp i envig ofta det överlägset utslagsgivande sättet att få ett avgörande till stånd. Skeppens begränsade manöveregenskaper och det hantverksmässigt skötta artilleriet gjorde "slagen" till chansartade tillställningar

Lars Einarsson/2009-11-04